baby remember my name

Ibland sneglar man ju på varubandet och drar raska slutsatser om personen framför en i kön. Idag såg jag en drös varor som jag faktiskt blev imponerad av, rätt ostar och rätt saft och det mesta ekologiskt. Jag tänkte nästan berömma snubben framför mig för hans väl avvägda kundvagnsinnehåll, men det är ju en skum sak att berömma någon för så jag sa ingenting. När jag packade ner mina prylar såg jag att det var Björn Kjellman. Det kan också ha varit någon som liknade Björn Kjellman eller som bara hade samma frisyr, men det verkar logiskt att just han skulle ha såpass bra ostsmak, så jag kör på den hypotesen tills någon motbevisar mig.

Kändiskåthet är annars ingenting jag brukar ägna mig åt. Kändisskap är förrädiskt på fler än ett sätt. För det första får det vissa människor att tro att de bara genom att existera förtjänar mer respekt än andra, eller att folk automatiskt ska bli glada över att se dem oavsett vad de gör. En gång träffade jag en viss känd sångare, vars namn jag av respekt för hans integritet inte tänker nämna här. Han var lite på örat, pratade om sin egen briljans i jämförelse med rookiebandet intill som han inte ens hade hört, raggade på mig och mina flatpolare med kändisskapet i högsta hugg och när han spillde cider på min polare sa han "nu kan du säga att *piip* har spillt cider på dig". Tillbaks till ruta ett, säger jag bara. Det andra som gör kändisskap så lurigt är att man varenda gång man får syn på en kändis får för sig att man ser någon man känner, och ofta hinner med att säga "tjen..." och hiva näven halvvägs upp i luften innan man inser sitt misstag. Om jag skulle råka bli känd någon gång (alltså, tanken har stuckit upp sitt exhibitionistiska tryne i mitt huvud då och då, annars skulle jag inte ens orka skriva ett helt inlägg om kändisskap) skulle det vara genom att skriva böcker när jag har blivit gammal och vis och har något av substans att förmedla till mänskligheten. Ett sådant kändisskap har dessutom den raffinerade effekten att folk känner igen ens namn och inte ens utseende och man ställs inför möjligheten att folk säger "va, heter du Bruden - är det du som är DEN Bruden?". Vad det i förlängningen skulle vara bra för vet jag inte, bara att jag har en känsla av att jag kommer att träffa kvinnan i mitt liv när jag signerar en bok i någon galleria. Jag har å andra sidan också en känsla av att alla mina ex fortfarande fantiserar om mig när de onanerar och att Dana ska återuppstå i fjärde säsongen av L Word, så mitt undermedvetna kanske inte är helt att lita på.

need me a woman

Jag vet inte om det är dags för ägglossning eller vad som är på gång, men jäklar vilka explicita drömmar jag har haft de senaste nätterna. Mitt undermedvetna har verkligen öga för detaljer. Jag funderar på att utforska det närmare, byta bana och ägna mig åt att skriva sexnoveller. Det kan behövas, jag har undersökt utbudet på nätet och jag spyr snart på torftiga formuleringar som "när jag tog av mej BHn och den föll till marken märkte jag hur hennes ögon vart glansigare och glansigare av kåt het" och "När allt var renslickat möttes Annie och Helene i en lång tungkyss där deras tungor roterade runt varandra". Språkkänslan lyser med sin frånvaro, presens blandas med preteritum, särskrivningarna haglar och alla är sjuttonåriga bisexuella blondiner som alltid har med en dildo i handväskan utifall att. Jag måste snart skriva en egen sexnovell i rent trots.

På t-banan på väg hem från jobbet såg jag förresten världens snyggaste tjej. Hon satt och pratade i telefon på ett språk jag inte förstod och hon verkade inte nämnvärt intresserad av att besvara mina heta blickar, men ska jag någonsin få till den där sexnovellen så är det definitivt en situation att bygga vidare på. Alltså shit. Jag kunde inte ta ögonen från henne. Ibland glömmer man bort hur det känns när det pirrar till i hela kroppen men så ser man en sån tjej och orden halleluja moment kommer oinbjudna och tar över hela tankeverksamheten. Om hon hade givit mig en enda intresserad blick och tagit fem sekunders paus från mobilpratandet så hade jag bjudit hem henne till mig på lite kvällspannkaka. Eller också inte, med tanke på att hon inte verkade förstå någon svenska och att det faktiskt är svårare än man kan tro att ragga upp folk på tunnelbanan.

Och om någon hade hopp om annat: citaten från sexnovellerna är autentiska.

som en nyfödd sparris

Dagens citat: Rökare är som såna där storkar, som stoppar huvudet i jorden och inte ser något.

Upphovsmannen är min pappa, som även har myntat klassikern "var rädd om henne, om hon precis har kommit ut ur garderoben är hon som en nyfödd sparris på grönbete".

Det har varit en underlig dag.

Brudens sexfitnesskola

I dagens Metro får man veta hur man kan bli bättre i sängen genom att träna diverse muskelgrupper. Kvinnor ska knipa och stretcha för att bli tajta och flexibla, snubbar ska köra konditionsträning och stärka självförtroendet. Eftersom jag saknade ett träningsprogram för mina egna sexuella avsikter så publiceras här Brudens sexträning.

Träning av tungan
Om du talar ett språk så är träningen redan igång. Om språket du talar dessutom huserar i främre delen av munnen har du ett försprång (norska och svenska är exempel på sådana språk). Men du kan alltid bli bättre. Försök att pladdra så mycket du orkar. Klarar inte omgivningen av det kan du alltid viska, huvudsaken är att du artikulerar ordentligt. Se till att rulla på alla R. Vill du utöka din träning kan du göra som åtskilliga amerikanska tevebrudar och uttala L med tungan mot överläppen. Andra tips är att skaffa en tungpiercing, den tvingar tungan att jobba hårdare och har även ett antal sexuella användningsområden, äta mycket glass och andra saker man kan slicka på samt hångla.

Dykning
I vissa situationer kan det vara bra att kunna hålla andan. Dyk i bassäng eller hemma i ditt eget badkar, huvudsaken är att du får rutin. Träna också på att andas genom näsan i pressade situationer.

Knopknytning
Let's face it, handklovar skaver och är inte anpassade efter formen på ens handleder, än mindre vristerna. Knoprep är det ultimata, men strumpbyxor, slipsar och annat lättåtkomligt fungerar nästan lika bra. I stundens hetta kan det dock vara svårt att komma ihåg hur man gör ett dubbelt halvslag och det kan därför vara värt en termins scouting för att knopknytandet ska sitta i händerna.

Armstyrka
För att armmuskler både kan vara till nytta när man har fått ragg och när man försöker få ragg. Hantlar (om de inte är rosa och typ två kilo) är dessutom en snitsig acessoar till vilken aspirerande butchflata som helst.

Lycka till. Själv har jag inte glimten av en utsikt att få ha sex på hela vintern, men det gör inget för jag har just insett att jag håller på och blir headhuntad. Javisst, folk ringer till mig från andra företag och säger att de har hört att jag är bra och undrar om jag har lust att jobba hos dem. Hur coolt är inte det?

funkar alla såhär eller är jag lite meck?

När jag är ute och svirar är det alltid någon som säger "man orkar ju inte festa lika hårt nu som när man var i tonåren. Då var man fan helt galen." Jag brukar hålla med, men egentligen tänker jag "va?". När jag var 14-15 år betraktade jag världen utifrån och försökte komma fram till ett lämpligt sätt att agera när jag blev stor. Jag ägnade ansenliga timmar åt att se mig själv i spegeln och försöka se vem jag egentligen var. Jag förde dessutom långa konversationer med mitt framtida jag. Det har jag gjort sedan jag var liten och jag misstänker att det är därför jag minns så extremt mycket av min barndom. Och att det är därför jag aldrig fick ångest och skar mig i armarna. Det låter så sjukt när jag skriver ner diskussionerna jag hade med mitt framtida jag, så jag måste försäkra er igen om att det är sant.

Jag: Fan, det känns som om jag aldrig kommer bli nöjd med allt. Vem jag är, vad jag gör, vilka jag umgås med, vad jag får ut av världen.
Framtida jag: Lugn Bruden, din tid kommer. Om tio år kommer du att vara helt tillfreds med vem du är, du kommer kunna uttrycka dig och göra något som känns riktigt bra.
Jag: Men varför känns det inte så nu?
Framtida jag: Du får lita på mig. Jag är ändå äldre än du, jag vet.
Jag: Okej. Men hur blir det med det där... att jag gillar... du vet, det där som jag inte ens vågar säga?
Framtida jag: Det kommer också att bli bra. Du kommer att vara nöjd.
Jag: Jag kommer komma på att jag är hetero, eller hur? Visst är jag helt normal, visst är alla homotendenser bara ungdomligt, hormonellt oförstånd?
Framtida jag: Eh... Det kommer att bli helt fantastiskt. Jag vet att du inte kan se det nu, men lita på mig. Plugga och skriv mycket och lär dig spela ett par instrument så att du inte känner att du slösade bort den här tiden på att gräva ner dig i grubblerier, så fixar sig allt.
Jag: Och inget karvande i armarna va?
Framtida jag: Just det.

Vad som är ännu skummare är att jag känner ibland hur jag har samma konversationer med mig själv igen. Fast nu som den jag är nu, pratande med mig själv som jag var då.

dagens fantastiska äventyr (äckliga djur, förföriska damer och lite reklam, precis som på TV6)

Idag hade jag kuvat min förkylning till tillräcklig underkastelse för att kunna ta mig till affären. Till lunch gjorde jag nämligen stuvade makaroner, och märkte under stuvningsprocessen att mitt makaronpaket beboddes av små räkliknande djur. Jag rensade bort dem och kokade ett gäng nya, insektsfria makaroner. När jag rensade dem var jag säker på att jag fick bort alla djuren (det var inte så många, typ fyra stycken) men när jag käkade kändes det mer och mer som om jag satt och käkade larvstuvning och till slut bestämde jag mig för att se det som ett tecken på att jag borde cykla till affären och fixa ny, fräsch pasta. Därav min lilla utflykt. I affären sögs jag plötsligt in i ett par fantastiska ögon och en ljuv stämma som sa "hej" precis på det där sättet som bruden i ens drömmar skulle säga det om hon hade mage att ta kontakt med ett chick i en affär (och bruden i mina drömmar skulle definitivt ha just den sortens mage). För en sekund fick jag för mig att detta var ett sånt där avgörande ögonblick i mitt liv, sedan kom jag ihåg att jag var i en affär och att bruden förmodligen hade kommersiella intentioner. Jag lät mig villigt förföras av en ny hårsprej och tjejens glittrande ögon när hon entusiastiskt utropade "visst luktar den gott!" och "det är faktiskt åtta kronors rabatt på den just nu!". När det kom till att punga ut med 42 kronor för en sprejflaska jag inte behövde över huvud taget sa dock förnuftet till. "Kom igen Bruden, okej om det här var kvinnan i ditt liv eller om du åtminstone inte var allergisk mot hårsprej, men bara för att hon kollar på dig och ler betyder det inte att du får hångla med henne efteråt", sa det och såg på mig med den där uppfostrande blicken ni vet. "Dessutom är hon säkert hetero". Jag var beredd att hålla med, för tjejen hade inte en enda uppenbar flatpoäng (förutom ögonkontakten, men man får komma ihåg att hon fick betalt för den saken). Men när jag hade gått därifrån och vände mig om så stod hon fortfarande och tittade på mig och jag tänker ägna kvällen åt att inbilla mig att det inte alls berodde på min uppseendeväckande frisyr utan att hon egentligen ville grensla min pakethållare och komma med mig hem för lite het och innovativ makaronsex.

Jag måste snart utsätta mig för lite rejäl spänning och passion, det börjar bli jobbigt att förse vartenda tvättstugebesök med en aura av mystik för att hålla liv i den här bloggen och min egen illusion om att livet är ett äventyr. Nu när jag inte har feber längre kommer det kanske gå bättre.

ja jädrar

I kväll ska jag alltså rensa upp i rören och flickorna på Bysis får vara ifred för mina lystna blickar. Medan jag knaprar piller och hostar lungorna ur led ser jag på finnkampen, dreglar över idrottskvinnor och pratar med hottisar över hela världen i min mobil.

Hottis i Amsterdam: Boten Ana is nr 1 in Holland! Goddamn!
Jag: On behalf of my people i apologize. How can we make this up to you?
Hottisen: Bring abba back together!

Så nu har jag ännu en grej att fixa när jag blir frisk. Det andra som ska kirras är kvinnan i mitt liv, försenade låneböcker och eh... nu glömde jag allt, för Allison dansade hiphop i So you think you can dance. Shit alabama.

Ps. Som ni säkert förstår så betyder "se på finnkampen" att jag ser på finnkampen när So you think you can dance har reklamavbrott, därav mitt blandade dregel.

dagens ord: uppsocialiserad

Alltså ser jag extra inbjudande ut med näsan rinnande och ögonen sådär tomma som de blir när hjärnan guppar omkring i ett hav av snor? Idag var jag tvungen att åka till universitetet och registrera en polare som råkar vara på andra sidan Atlanten. Jag säger polare men jag menar ex. När jag kom dit började först en tjej prata med mig i hissen. Hon skulle plugga historia och hon var inte rädd för mina baciller för hon jobbade på dagis och där blir man immun mot sånt utom förstås direkt efter semestern och hon hade funderat på att bli lärare men så hade hon vikarierat som lärare och kommit fram till att det inte var hennes grej utom ifall man skulle undervisa vuxna förstås för då vore det en helt annan sak. Ja, jo, sa jag. Sedan gick jag runt skolan för att hitta till ett annat rum och då ropade någon på mig. Jag vände mig om och mötte ett strålande leende. "Det var ett tag sen", sa en skitglad snubbe och jag var böjd att hålla med eftersom jag inte ens kände igen honom. Det är å andra sidan inget ovanligt. Efter ett tag fattade jag vem han var och vi pratade om vad vi gör nu och vad vi ska göra sen och vad vi har gjort sen sist och så repeterade vi konstaterandet att det var ett tag sen vi sågs, krystade ur oss några obefogade skratt och skildes åt. Jag gick tillbaka in i skolan och satte mig på en bänk med Blacknuss i öronen och väntade på registreringen. Efter fem minuter upptäckte jag att en dam i 40-50-årsåldern hade ställt sig framför mig och att hon såg på mig som om hon ville mig något väldigt viktigt. Bländad av hennes knallrosa läppstift befriade jag mig från hörlurarna och belönades med ännu en svada. Först berättade kvinnan att hon hade sett mina kläder och kommit att tänka på att hon själv designar kläder och smycken och att jag har en väldigt ärtig frisyr och att hon själv är väldigt konstnärlig av sig. Jaha, sa jag med rosslig och intresserad stämma, ja jag gör faktiskt också en del kläder och smycken. Den informationen gick henne förbi, liksom svaret på hennes fråga vad jag skulle studera på universitetet, och hon fortsatte i rask takt att informera mig om hur hon hade sökt till en designutbildning och en annan utbildning och inte kommit in på någon trots år av erfarenhet, tänka sig, men så kom hon in på musikvetenskap och det är som hon alltid har sagt att om man bara slappnar av så visar gud (här pekade hon upp i taket och log med sin rosa mun) vägen och man behöver bara hänga med och nu hade hon gjort ett diagnostiskt prov och det var väldigt svårt, ja hon kan ju sjunga väldigt bra och läsa noter också, men sedan gällde det att höra tonarter och skriva ned musikslingor på papper och det hade det varit svårare med, ja hon hade ju inte direkt någon sådan träning även om hon var musikalisk. Jag har faktiskt pluggat en del musikteori, försökte jag få in i konversationen, men i och med att det egentligen inte var en konversation var det lönlöst. Jag lät henne slutföra sin sprudlande monolog och önskade henne lycka till när hon var färdig. På vägen hem träffade jag en polare på t-banan och rosslade ur mig mina sista ord för dagen. Jag säger polare men jag menar ex, bara det att den här exflickvännen är så långt tillbaka i historien att hon snart är preskriberad som ex och introducerad som polare i det stora slampkretsloppet. Men det var inte riktigt mina sista ord för dagen, för på centralen blev jag vänligt påhoppad av en kvinna som hade sett mig på universitetet, hon visade mig sitt antagningsbesked och undrade oroligt om jag trodde att hon behövde betala terminsavgiften idag eller om hon kunde vänta tills på måndag. Jag kände mig som en av brudarna vid universitetet med frökenband draperade över axlarna och namnskyltar med texten "fråga mig" över tuttarna, när jag log, lade handen på kvinnans axel och försäkrade att hon kunde betala på måndag istället. Alltså, de hade kläder på sig. Namnskyltarna satt på deras t-shirtar, som säkert täckte BH:ar också innan man kom in till tuttarna. Det lät lite väl naket märkte jag nu när jag läste igenom det, och jag vill inte råka locka folk till universitetet med falska förhoppningar.

Så jaha, sjuk och miserabel halar jag mig med nöd och näppe genom dagen och blir uppsocialiserad av fyra kvinnor och en man. Jag tolkar det som att jag i friskt tillstånd är alldeles för snygg och fräsch för att folk ska våga.

snörvel

Imorgon måste jag vara frisk, för då har jag ställen att vara på och folk att imponera på. Inga särskilda alltså, men ni vet, alla brudarna på t-banan som skulle kunna vara kvinnan i mitt liv. Det är dock tveksamt om jag hinner döda alla de arga snubbarna som håller på och krigar i mitt svalg på bara en natt, så kvinnan i mitt liv lär ändå inte kolla på mig två gånger om vi lyckas få våra vägar att korsas imorgon. Såvida hon inte är en mycket dedikerad sjuksköterska förstås, och då blir det ändå problematiskt för jag får inte dejta sjuksköterskor. I ett svagt ögonblick har jag råkat lova det till en brud jag gjorde slut med för hon ville vara den enda sjuksköterskan i min dejtinghistoria. Om jag ska följa den logiken får jag heller inte dejta sjukgymnaster, scouter, ekonomer, cykelbud, doktorander, servitriser, elitidrottare, textilkonstnärer eller fotografer och jag har definitivt fyllt min kvot av universitetsstuderande. Det återstår inte så mycket att välja på, men mina två favoritkategorier dansare och lärare finns i alla fall kvar. Så nu ska jag dränka bacillerna i nyponsoppa och lägga mig i sängen och fantisera om coola danslärare med flirtiga ögon och helande händer tills jag eventuellt somnar.

hellre påfågel än panelhöna

Jag skrev just en lång harang om att många uppfattar mig som "osvensk" och att jag har fått frågan hur jag kan fungera i ett land med så reserverade människor och att andra har frågat hur jag har kunnat få det jobb jag har med mina piercingar och punkiga yttre och att folk undrar om det inte är dumdristigt att prata exflickvänner och pridefestival med folk som inte känner mig så väl, men låt oss radera den pedagogiska inledningen och gå rakt på slutsatsen. Livet har lärt mig att det är bra att uttrycka sig och att man inte vet, förrän man har provat, hur långt man kan komma utan att kompromissa med sig själv. Jag trivs med att vara den enda påfågeln på Skansen. Det är här jag kan visa att man inte behöver fly för att vara sig själv.

halsmandel, gomspene, näsborre, jag vet att ni finns utan att ni påminner mig på det här viset

I morse vaknade jag upp till upptäckten att någon hade rivit min hals på ett rivjärn och att min gomspene plötsligt var stor som en jordgubbe vilket har den lustiga effekten att jag gurglar så fort jag försöker säga något. Dessutom har hjärnan förvandlats till gelé och det gör ont i hårbotten. Jag är således berättigad att se på både dåliga och halvdåliga teveprogram och genomlida dagen med fjärrkontrollen som enda verktyg. Jag skiter till och med i vad jag tittar på (så länge det inte är gissa-vad-rbabrabrpeaj-blir-om-man-kastar-om-bokstäverna-så-står-jag-här-och-pladdrar-bort-bådas-våra-liv-så-länge) och det enda jag orkar uppröras över är felaktiga översättningar. En man höll på att drunkna och hans ansikte hade svullnat upp, hans polare bekrev att ansiktet var half again his normal size (alltså en och en halv gång så stort) och de översatte med att ansiktet verkade mindre än vanligt. En slags musiker sa this is the shit right here och de översatte med det här är verkligen skit. Men det skummaste måste vara när de översätter siffror fel. Det händer faktiskt nästan varenda dag och jag förstår inte. Hur kan de översätta six or seven med 5-6, eller three hundred people med 200 människor? Man kan också fundera över varför de alltid översätter till ett mindre antal och aldrig till ett större. Moms? Jantelag? Jag lämnar detta åt er att begrunda och återvänder till sängen för att ägna natten åt att vara smärtsamt medveten om mina egna halsmandlar. Tjipp.

tevekanaler som tänder på vad män tänder på

Jag ser naturligtvis det faktum att det i kväll sänds en dokumentär om män som tänder på amputerade och handikappade kvinnor som ännu ett bevis på att min blogg är klärvoajant. Och så undrar jag varför alla de där dokumentärerna fokuserar på vad män tänder på - snart finns det en dokumentär för varenda fetisch och nästan jämt är det män som tänder på feta kvinnor, män som tänder på transor, män som tänder på silikon, insekter, köksredskap och så vidare. Ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att teve nästan aldrig informerar mig om vad kvinnor tänder på. Det får man minsann lista ut helt på egen hand, och visserligen är det en helt okej sysselsättning men man tycker ju att tevekanalerna skulle ta sitt ansvar. Jag som till och med betalar TV-avgift.

den som söker

Välkommen även du som googlade dig hit på "hemligt lager av pizza och röka ingen kan stoppa mig" och du som letade efter sexiga brudar i Riga. Jag hoppas att ni hittade vad ni sökte. Eller vad ni inte visste att ni sökte.

jaaa, självömkan!

Aaaaaa, jag upptäckte just att ett gammalt ragg till mig ska gifta sig. Ett gammalt ragg som dessutom är mycket yngre än jag. Vi lägger det som ännu en kloss på mitt jag-kommer-fan-aldrig-att-lyckas-stadga-mig-torn, som just byggdes på av Smulan som på telefon förklarade för mig att jag ger upp för tidigt och undviker att binda mig. Man får väl ta med i beräkningen att hon är lite bitter, men den lilla kängan sitter alltid som en smäck i mitt sargade hjärta. Tänk om jag aldrig hittar den där bruden som känns rätt i början och sedan fortsätter kännas rätt. Tänk om bla bla och så vidare. Vad är det nu jag brukar säga åt mig själv på skarpen för att sluta lunka runt i sådana deprimerande tankebanor? Javisstja, jag brukar sy något.

mer om den kyska tyskan

Nu när jag har sovit i tio timmar och alkoholångorna har sipprat ut genom balkongdörren, känns det plötsligt ganska bra att inte ha en bilande tyska i sängen. För det första fattade hon inte mina engelska ordvitsar, så jag fick gå och fnittra åt mig själv så fort jag var rolig, och en sån sak blir bara ännu tydligare vid ett frukostbord. För det andra gillar jag att vakna ensam och inte ha andras frukost-/morgonsexbehov som första prioritet, såvida de inte är hur hotta som helst och jag med glädje kastar mig in i pressande av apelsinjuice alternativt nakna kroppar mot varandra, och så hot var hon inte när jag väl tänker efter. Sen har vi hennes polare, som skulle åka med och som jag skulle försöka lirka in i Tofflans rum samtidigt som jag lirkade in snygga bruden i mitt eget. Sånt har lyckats förr, men det är inte att rekommendera eftersom polarens närvaro har en slags dämpande effekt. Jag har försonats med gårdagen, jag hoppas att våra tyska vänner fick en fin kväll och att de fick med sig en talande bild av den svenska synden hem. Och jag hoppas att hon hade någon läskig könssjukdom.

jävla tyska brudar

Jag är hyfsat alkoholpåverkad, men i ren frustration över att inte få något annat gjort ska jag göra ett försök att redogöra för kvällen.

Exakt så nyfriserad och förtjusande som jag hade utlovat, trädde jag alltså in på Bysis/Häcktet/Intern och möttes av idel välbekanta ansikten. Fia var där och jag lovar att hon flirtade med mig sådär omedvetet som hon alltid flirtar med mig, hon påpekade till och med att hon hade den sortens bröstvårtor som jag gillar. Det är kul med polare man kan flirta hejdlöst med utan att mena något - eller gör man? Jaha, och så var där en kicka som både jag och Smulan har spanat på och Smulan har rentav velat paxa henne. Det knepiga med den saken är att brudar inte låter sig paxas så himla lätt. Tjejen har gett mig sitt telefonnummer, letat upp mig på dansgolvet och frågat två fredagar i rad varför jag inte har ringt henne. Hur långt sträcker sig en paxning och får man egentligen paxa folk som inte ens stora kärlek i livet? Bruttan är skitsöt och har ett sånt där jobb som automatiskt gör mig intresserad och vore det upp till mig skulle hon sitta gränsle över mig i detta nu och jag skulle ha händerna på hennes höfter eller något annat lämpligt ställe, men nä, Smulan har paxat. Och för den som otåligt väntar på en förklaring till rubriken - lugn, det kommer. Jag stod alltså på dansgolvet och försökte att inte ragga på paxade bruden, när en annan väldigt söt och framför allt okänd tjej log emot mig. Mer krävs inte, jag är precis som flugan som gång på gång dunsar emot denna datorskärm. En fin tjej som står på dansgolvet och ler, wohoo! Jag dansade en stund med tjejen innan någon avlägsen polare kidnappade mig för att fråga något helt oviktigt av typen "hur är det nu, är du kvar på samma jobb eller hur var det". Jag rymde för att gå ut och "röka", dvs titta på alla som rökte. Och voila, där stod opaxade, leende dansgolvbruden helt ensam på kullerstenarna. Jag travade fram till henne och log brett för att annonsera mitt raggande. "Hej", sa jag. "I don't speak Swedish", sa hon. Så fick jag reda på att hon och hennes polare var från Tyskland och att de just nu höll på och bilade genom Sverige, Finland, Estland, Lettland och Litauen. Intressant, sa jag och såg djupt in i hennes tyska, gröna ögon. Sedan blev jag inslängd av de skumma vakterna för att jag hade tagit med mig alkohol ut, så jag stuffade tillbaka till dansgolvet och kollade på förbjudna paxade bruden ett tag. Plötsligt stod fröken Tyskland framför mig igen och log. Vi dansade, pratade, såg in i varandras ögon, rörde vid varandras armar när vi stod upp och vid varandras lår när vi satt ned - allt som står i boken. Jag föreslog att de kunde sova hos mig, ja helst bara snygga bruden men hennes polare också om hon behövde. Efter en lång tysk konversation sa polaren ja, och vi knallade till centralen för att ta en lämplig nattbuss. Jag och snygga tjejen gick och snackade medan hennes polare var tyst förutom när hon påpekade att hon behövde kissa. Snygga tjejen gav mig ännu ett par små signaler, såsom intensiv ögonkontakt, fingersnuddande och hemliga leenden. Tio minuter innan min buss skulle gå gick vi in på McDonalds för att köpa lite kaffe. Efter ännu en tysk konversation kom snygga tjejen fram till mig och förklarade att de inte alls kunde följa med mig hem. Hennes kompis hade kommit på att de måste förnya sin parkeringsbiljett imorgon bitti och att det skulle bli jobbigt för dem att gå upp så tidigt hemma hos mig. Jag kastade en förbannelse över hennes polare och önskade dem en trevlig natt. Kvällens lärdom: man ska aldrig låta folk konversera på tyska.

spooky

Jaha, igår skrev jag om mina stackars expojkvänner, som jag inte har sett röken av på minst sju år (utom en, han bor på samma T-banelinje som jag och ibland ser jag honom och måste hindra mig själv från att tänka saker som "shit, har jag verkligen tagit på hans penis?"). I morse fick jag plötsligt ett sms från en av dem, han skrev att han har flyttat till Stockholm och frågade hur det var med mig. Efter nio år. Skumt eller vad? Det är uppenbarligen så att min blogg styr universum, så vad passar bättre än att lägga in en liten profetia? Ikväll kommer det alltså att spelas minst två RnB-låtar på Häcktet, jag kommer träffa en massa schysst folk, fixa mig ett fint litet hångel och träffa kvinnan i mitt liv.

Jag har förresten redan hittat kärleken. Den ser ut såhär. Synd att jag är så satans anonym, annars kunde jag trötta ut er med tusen självporträtt med olika exponeringstid, bländarvärde och ISO. Som det är nu får Tofflan ta hela smällen, hon tyckte att det var kul en stund men sedan rymde hon till Skåne.

idag ska vi prata om snubbar

Det där med förnekelse och förträngning och felriktade försök till hemmagjord kognitiv beteendeterapi slår ju förresten inte bara mot en själv. Låt oss begrunda de stackars snubbarna som går och blir ihop med förvirrade lesbianer i garderoben. Jag har ett ex som vägrar dejta bisexuella brudar igen av rädsla för att de också ska komma på att de egentligen är lesbiska. Killen som blev påprackad min oskuld vågade inte ha sex igen på ett helt år. Han ville avbryta när han märkte hur ont det gjorde på mig, jag spände blicken i honom och svarade "så fan heller, jag ska bli av med oskulden". Dessutom var jag inte världens roligaste att vara ihop med. Jag gick runt med en för mig oförklarlig ilska mot alla killar som visade intresse och trackade konstant de stackare som råkade inleda riktiga förhållanden med mig. Jag tänkte ungefär som med öl, att om jag bara utsätter mig för det tillräckligt mycket så kommer jag att börja gilla det. Skillnaden är väl att öl skiter i alla äcklade grimaser man gör i sina försök att gilla det, men snubbar har typ känslor. (Jo det finns fler skillnader, jag tror till exempel att jag faktiskt skulle kunna lära mig att gilla öl om jag lägger ner lika mycket energi på det som jag lade på mitt heterosexförsök) Det tog tre garderobsfria år för mig att utveckla ett sunt förhållande till killar och sluta vara arg på dem för att de antogs vara mitt förstahandsval, och inte förrän då fattade jag hur mycket jag måste ha fuckat med deras liv medan mitt eget var för uppfuckat för den sortens mogen analys. Jag är ledsen killar, hoppas ni överlevde.

Såhär i frihet, med garderoben många mil bakom mig, märker jag plötsligt hur jag alltid blir bästa polare med snubbarna på varenda ny arbetsplats. Utan den där onödiga tanken om att jag borde behaga dem trots att de inte behagar mig, är det hur kul som helst att hänga med dem, göra grejer och snacka brudar. Brudsnackandet tar förresten alltid en för dem oväntad twist när de förstår att jag inte kollar på samma slags tjejer som de, att det faktiskt inte handlar om att jag nöjer mig med korthåriga brudar med säckiga brallor och tatueringar utan faktiskt föredrar dem och att jag väljer kortkorta naglar framför dito kjolar vilken dag som helst. En enda gång har jag träffat en kille med samma preferenser som jag - spretiga frisyrer, attityd, tatueringar, sneakers och baggy jeans. Honom var det synd om.

Och: Är inte texten till "just the way you are" bara en enda lång förolämpning? I don't want clever conversation, i never want to work that hard. I just want someone that i can talk to, i want you just the way you are. Well then obviously you haven't got the right perception of me, asshole.

en gång i min ungdom, del 2

För att fortsätta på nostalgispåret: Var det någon mer än jag som ryste ända ner i tårna när Katti kysste Simone i Dårfinkar och dönickar? Och som blev hemligt besviken när Simone avslöjade att hon var tjej och sa "jag gillar dig också" till Isak? Åh alla förbjudna tankar som lade sig i lager på lager i min stackars tonårshjärna: Wow vad det pirrar till när brudarna kysser varann... nej vad tänker jag, jag menar att det inte alls pirrar till... nej vad tänker jag, om jag måste tänka sådär så är det ju för att övertyga mig själv... inte för att jag har något att övertyga mig själv om... och så vidare.

Apropå Dårfinkar och dönickar så har den ett intrikat tema som går igen i tv-serien Young Americans, nämligen att en snubbe blir kär i någon som han tror är snubbe men som visar sig vara tjej. I Dårfinkar och dönickar verkar killen bli kär i tjejen i samma sekund som hon avslöjar att hon egentligen är av det täcka könet, men i Young Americans blir han först kär, går igenom en är-jag-bög-kris och blir så småningom väldigt lättad när han förstår att föremålet för hans kärlek (för övrigt spelad av Katherine Moennig - Shane i L word) egentligen är tjej - han var alltså heterosexuell hela tiden. Jämför det med alla skildringar av män som blir intresserade av transor som de tror är tjejer, och som vips tappar allt intresse när de får reda på vad som egentligen döljer sig under stay-upsen. Lite konsekvens om jag får be.

På fredag ska jag gå på Häcktet, så att ni får läsa något mer än recensioner av vad man kunde se på teve för tio år sedan. Jag planerar att vara nyfriserad och helt jävla förtjusande och om jag inte åker hem med någon annan än mig själv så kommer det bara bero på att jag råkade se mig i spegeln.

en gång i min ungdom älskade jag

Är det någon mer än jag som i sin ungdom läste Knasen och blev till sig i trosan så fort fröken Fröjd visade sig? Jag snackade just med min polare Mike som var kär i miss Piggy när han var liten och jag blev tvungen att rannsaka mig själv och inse att jag har en hel rad seriefigursförälskelser bakom mig. Inte bara seriefigurer förresten, jag satt och kalkerade av bilder av prinsessor i sagoböcker och försjönk i deras perfekta ögonfransar lika mycket som jag senare försökte tycka att alla generalerna i Knasen var äckelgubbar samtidigt som jag själv satt och insöp fröken Fröjds behag minst lika glupskt som de. Jag hade även en fascination för Magica de Hex ("the kinky witch with a magic little tool, good lesbian you", som min polare sa) och vissa illustrationer i Kamratposten och jag tror min själ att jag en gång önskade att jag var Kalle Anka, när Kajsa stod och kråmade sig i nya skor. Vi lägger till denna information i mappen "jag borde ha fattat" - inte för att jag var den enda bruden som fascinerades av kvinnliga seriefigurer men för att jag var den enda som satt på mitt rum och ritade hur de skulle ha sett ut nakna.

en vanlig dag på internet

Jag trodde inte att jag skulle få något att blogga om idag. Som tur är kom omvärlden till undsättning.

Male, single, 23: hey..... how are u?
Male, single, 23: can i ask u something?
jag: of course.
Male, single, 23: Actually my girlfriend who want to ask...
jag: Your profile says you don't have one.
Male, single, 23: I made profile long time ago, i did not update it.
jag: oh really.
Male, single, 23: Can she ask you?
jag: yeah.
Male, single, 23: u there?
jag: yeah
Male, single, 23: I am cassandra....
Male, single, 23: how ru?
jag: i'm fine
Male, single, 23: great
jag: that's the question?
Male, single, 23: of course not
Male, single, 23: i'll be honest with u.....
Male, single, 23: i want a day be with a girl......a girly day
Male, single, 23: so.....can u?
jag: I'm sorry cassandra, the first thing you have to do in order to be with a girl, is to actually exist.
Male, single, 23: What u mean?
jag: I am pretty used to guys pretending to be girls.
Male, single, 23: do u hav a cam?
Male, single, 23: shit.....think thay are sick ppl
Male, single, 23: do u hav a cam?
jag: I think you are a guy, Cassandra. If you had a serious question i would answer it, but since you are just a horny guy pretending to be a girl, i'm shutting you off
jag: if you are actually a girl, i'll give you some advice
jag: would you like that?
Male, single, 23: u sooooo crazy and i dont want u
jag: What a surprise.
jag: If you are in fact a girl, try going to a gay bar without your boyfriend and i'm sure you'll have a good time.

Jag borde vara van, men varenda gång väcks samma hord av frågor. Hur många heterobrudar skulle ut på nätet och låtsas att de är killar och ragga på bögar? Räcker det inte för vissa heterosnubbar att ha 90% av kvinnorna till sitt förfogande? Hur fungerar dessa mäns självbild när de behöver låtsas vara någon annan för att ragga på folk?

Jag har en killkompis som inte trodde mig när jag berättade om alla snubbar som får för sig att säga vad som helst till en på internet. Till slut började jag spara konversationer och han tappade hakan. Folk som försöker övertyga en om att man bara inte har haft sex med rätt kille ("men du gillade ju inte att ha sex med honom för att du inte var attraherad, tänk vad skönt det skulle vara med en kille som var snygg och bra i sängen". Jag var inte attraherad för att jag är lesbisk, you moron). Killar som låtsas vara tjejer som nappar på min bostadsannons på en homosida ("jag har bilder som du kan få se ... om du nu skulle gilla mitt utseende elelr så, skulle kanske vi bli mer än kompis eller, vad tycker du?? o dela lägenheten tillsammans ?? skulle jag kunna se ngt spännande på dig på cammen nu? jag vills ehur sexig kropp du har, vill veta hur braa vi komemr ha när vi ses"). Alla som skickar sexmess på qruiser där det tydligt står att jag är flata ("Heeej vad görs? Jag sitter bara här och tänker på dig och din sköna kropp, vill ha det skönt med dig, 'leka', ta på dina sköööna bröst penetrera dig mmmmm vad sägs?").

Vad som är uppmuntrande i det hela är ju tanken på att alla snubbar som låtsas vara porriga lesbianer förr eller senare raggar upp varandra.

saker som slutar där de börjar och saker som börjar där de slutar eftersom de egentligen är processer

Kvällen blev helt lyckad, tänka sig. Jag svängde mina not-so-lurviga och vattnade ett par relationer som hade börjat torka ut. Egentligen behöver man inte mer än så. Och visstja, minst tre fina fjällor gjorde misstänkta närmanden mot mig, det gjorde också sitt till. En typisk sportflata kom fram och presenterade sig av ingen anledning alls, en slags punkbrud hade mig i knät och smekte mig på magen och förklarade att hon till skillnad från vad alla tror faktiskt är singel och en i detta inlägg epitetlös kicka kollade på mig hela kvällen och frågade om jag skulle dit på fredag igen. Egot har alltså fått sitt, min sociala sida är nöjd över att Häcktet bestod av hälften polare till mig och hälften polare till mina polare och min dansnödiga kropp fick ur sig det mest akuta under den enda RnB-låt som spelades på hela kvällen.

På tåget hem såg jag en brud som bara hade ett ben. Det andra slutade precis där det började och jag försjönk förstås i funderingar om hur det skulle kännas att ha sex med någon utan ben. Jag tänker mig att det skulle vara väldigt mycket enklare, ben är ju inte till så stor nytta när man ligger ner och man skulle inte plötsligt få huvudet ihjälklämt när bruden börjar tappa kontrollen. Dessutom tror jag att jag skulle tycka att det var lite coolt, på samma sätt som när bruden jag är med har annan färg på bröstvårtorna. Dock bestämde jag mig för att inte lägga till enbenthet till min redan digra lista över kriterier, skulle drömbruden råka ha två ben kan hon få behålla dem. Generöst av mig, jag vet, men det är sån jag är.

Nä jag fick inte hångla, men det gör inget. Jag fick kontakt med folk som jag skulle kunna tänka mig att hångla med i framtiden, och ett bra ragg är som bekant en process. Precis som det mesta som är bra. Bäst jag går och lägger mig innan jag börjar slänga metaforer på er.

tricky business

Ikväll är första kvällen när Smulan inte följer med ut. Hon berättade i måndags att hon ska hålla sig ifrån utelivet ett tag och ta hand om sig själv, så ikväll när jag går ut har jag bara mig själv att förhålla mig till. Ingen som ser på med blanka ögon när jag ler mot folk på dansgolvet och ingen som mitt i alltihop vill prata om hur oberörd jag verkar av att det tog slut för bara en månad sedan och att hon uppenbarligen bara var en i raden. Trodde jag. Men idag ringde hon och frågade om hon kunde följa med ut ändå. Och det är klart hon får. Och om ett par år kanske jag äntligen kan känna mig obevakad nog att flirta med någon. Det här med att fortsätta vara vän med sina ex är tricky business.

Brudar över huvud taget är tricky business. Om jag ska bli ihop med någon igen ska det vara efter att ha lärt känna tjejen utan och innan först. Det spelar ingen roll hur bedårande hon är och hur jag lever i ständig fascination över allt hon gör, jag ska ändå inte kalla henne flickvän förrän jag vet att vi kommer att funka i flera år framöver. Bland alla förtjusta fjärilar i min mage och alla upphetsade hormoner och inre ja-sägare finns det en snubbe som säger "du vet, det här kanske ändå inte är helt, helt rätt, du borde kanske sakta ner innan du nystar in dig i ett nytt förhållande som inte funkar". Jag ska ge honom en megafon.

Och: är det bara jag som har problem med brudar som byter frisyr, musiksmak, klädstil och fritidsintressen för att matcha en? Femmebrudar som butchar till sig när de får reda på mina preferenser, indiepoppare som säger att de mest lyssnar på soul och hiphop faktiskt men inte kan nämna en enda artist, folk som inte har varit utanför Sveriges gränser men säger att de älskar att resa, you name it... Alltså det är fint att inspireras och smittas av någons intressen, men överallt jag går tycker jag att jag träffar folk som börjar ljuga så fort de får reda på vad jag själv gillar. Typ "jag spelar också gitarr!". Jaså, har du lust att spela något för mig? "Sa jag att jag spelar gitarr... jag menar att jag håller på och lär mig... eller, jag ska kanske köpa en gitarr och i så fall ska jag lära mig. Om jag inte köper en i-pod istället".

Märks det att jag är lite uppfeddad på kvinnfolk för tillfället? Jag kanske skulle låta Smulan gå ut med mina polare ikväll och stanna hemma och skriva på mitt hemliga projekt. Där går det i alla fall framåt, medan brudande kan gå åt vilket håll som helst.

The Bruden Show

Det känns mer och mer som en rimlig idé. Jag tänker gör-om-mig-reportage, piercingmode, blindträffar och såna där give-aways som Oprah har, där alla får en tatuering och en prenumeration på Bang och jublar och skriker och hoppar upp och ned som om gud var i trosan på dem. Heterosexuella skulle få komma ut i direktsändning och fälla rörda tårar när deras anhöriga accepterar dem ändå. Jag skulle ha mängder av dejtinglekar, typ "anarkaflatornas vem tar vem", "polyfolkets vilka tar vilka" och den till TV1000 förlagda "vem tar vem i röven". Och på något sätt vill jag få in fåniga frierier av typen "nu står du här i fjärilshuset med ett TV-team och tittar på fjärilarna, och jag har på mig en helt galen fjärilsdräkt och hoppar fram bakom en palm, och nu undrar jag om jag får vara din egen lilla fjäril för resten av livet". Är det någon som minns Kär och galen med Lotta Engberg så vet ni vad jag menar. Jag är inte heller främmande för TV-lekar med rubriker som "vem vill ha min spermie", "lattjolajbanlådan för vuxna" och "så ska det låta - när hon inte fejkar". Om jag fick in en öde ö i konceptet vore det en bonus.

Ni är förstås inbjudna att sitta i publiken, tala ut om hemska prideupplevelser, tävla om påkostade punkbröllop, vara med i valfritt tema av gör-om-mig (butch, anarkaflata, schlagerbög, kulturtant, faghag, queerperformanceartist), sjunga allsång och gå in i min vadärjagegentligenjagkollarmerpåtjejeränkillarärjagbidå-låda där man får svaret på en lapp och kommer ut prydligt etiketterad på ett rullband.

mera sex

Jag visste att jag inte skulle ha satt på teven. På Tyra Show får olika par råd om hur de ska fixa sitt sexliv. Brudarna säger att de alltid är för trötta för sex, att de byter sex mot hushållssysslor, att de är trötta på att deras män bara vill och vill och vill. De får rådet att avsätta mer tid för sex. Till slut säger en snubbe i publiken att han ofta inte vill ha sex när hans fru vill. Han får rådet att förklara för henne att han faktiskt inte vill. Yeah.

En gång i tiden kunde jag ge min pojkvän lite sexuell ombesörjning om han tog min disk. Just då kändes det helt okej, det tog ju bara ett par minuter och jag slapp diska. Jag hade ingen jävla aning om vad sex är och vad det kan vara. Sex handlar om att ge och ta, finns det de som säger. Jag säger nä, sex handlar om att få, och att känna att man får även när man ger. Att ha nackspärr och träningsvärk i tungan och älska det, att kolla på sin tjej när hon står och betalar maten på hemköp och tänka ikväll ska jag få henne att darra ända ut i fingertopparna, att se glöden i hennes ögon och kommunicera på sätt man inte visste fanns. Om det fanns något som hette Bruden Show skulle jag inte läppglansgarva, kasta med håret och dra någon referens till Top Model, jag skulle (efter en snabb och klargörande genusanalys av detta inläggs inledande anekdot) spänna blicken i varenda en och förklara att sex är självkänslans siamesiska tvilling.

vad man kan göra i ansiktet på folk

En av mina chefer påpekade förresten häromdagen att jag "nästan slänger det i ansiktet på folk", syftandes på min homosexualitet. Jaså, sa jag. Jag kan inte komma på att jag har påpekat min sexuella läggning för någon direkt explicit. Hon förklarade att jag hade pratat om min flickvän den första gången vi träffades och att hon hade tyckt att det var konstigt att jag pratade om mitt privatliv så öppet på jobbet. Jaha, sa jag. Men om jag hade berättat om min pojkvän hade du väl inte tyckt att jag pratade väldigt mycket om min heterosexualitet? Jo, sa hon och valde kanske att missa min poäng. Jag tycker nog att du är lite väl öppen om ditt privatliv här, men alla är ju olika, sa hon. Det är inte vad mitt senaste ragg sa, sa jag. Men jag kan ha hört fel, hon stönade så högt när jag satte läpparna runt hennes klitoris och stimulerade hennes g-punkt med två fingrar, så det var svårt att urskilja några ord.

den lesbiska kocken

Ackompanjerad av gångarnas böljande ben i friidrotts-EM ligger jag som en rätt så nöjd potatissäck i soffan och funderar på att rentav beställa pizza. Plötsligt slår mig en fundering - vad händer om man blandar äggulor, mjöl och pesto, vispar äggvitor med tomatpuré och basilika, sätter in härligheten i ugnen och varvar resultatet med guacamole och keso? Jag blir, i brist på italiensk musik att matcha peston med, tvungen att sätta Jarabe de Palo på repeat, studsa upp ur soffan och dansa låtsassalsa mellan alla plastskålar jag äger med elvispen i högsta hugg. Jag är inte bara flata, jag är köksestradör också. När jag var liten och lagade mat låtsades jag alltid att jag var med i ett matlagningsprogram, och fortfarande kan jag märka att jag ser in i en imaginär kameralins/tomma intet med informativ min när jag utför något viktigt moment, varpå jag steppar, jojkar eller rockar lite rockring för att roa alla som inte är så intresserade av matlagning. När jag har kommit igång med matskapandet ringer ett ex. Jag förklarar vad jag håller på med och undrar om hon tror att min marängtopping blir godast med tomatpuré eller curry, hon fnittrar och säger "du är ju tokig" och jag börjar fundera över det faktum att mina ragg så ofta säger sånt. Så fort jag bygger keramikfittor, målar ögonfransar på alla foosballspelarna, syr volanger på baggy jeans eller målar zebraränder på högtalarlådorna så kommer det, förtjust och oförstående: du är inte klok! När jag tog teaterlektioner i min ungdom fanns det en uppvärmningslek som hette "ja det gör vi". Det gick ut på att vem som helst fick ge ett förslag, typ "vi låtsas att vi är stora läskiga träd!" och alla andra skulle exalterat ropa "ja det gör vi!" och haka på. Om jag någonsin ska skaffa en ny brud så ska det vara någon som också har lekt den leken.

Resultatet: Shit vilken skum mat.

resumé

Okej här kommer en liten resumé, innan jag ska gå till sängs och fila på min färskaste fantasi, alternativt somna som en stock.

Eftersom onsdag-, torsdag- och fredagkvällen inte bjöd på någon direkt närkontakt, gick jag även ut lördag- och söndagkvällen. Ödet ville dock inte att jag skulle få ragg, och jag är inte så dum att jag muckar med ödet. Ödet, eller om det var Smulan, fanns vid min sida hela pride och gjorde det svårt att hålla kvar blicken på någon sådär som man måste om man vill hala in någon med sitt mentala kastspö. Nåväl, pride handlar inte bara om ragg även om man kan få för sig det i svaga ögonblick på Connections toalett. Jag har utfört en hemlig pridegärning och i alla fall fått tillräckligt med blickar för att plåstra om mitt sargade ego. Paraden var fin, jag har bevisat för mig själv och andra att jag fortfarande fixar fem intensiva utekvällar i rad, käkat himmelska halloumiburgare och nöjt sett min sexuellt utsvultna polare åka hem med någon brud i halvlångt hår och shorts. Jag är ungefär lika nöjd med min prideupplevelse 2006 som Carolina Klüft var med sitt höjdhopp på 1,89 idag. Irriterad just när det hände, men i det stora hela rätt så nöjd. (Jag funderar på att proppa morgondagens inlägg fullt av friidrottsreferenser och på något sätt kunna nämna Yvonne Buschbaum trots att hon inte tävlar längre, men vi får se hur ovanstående liknelse tags emot innan vi gör några större experiment. Namedropping har ju annars visat sig effektivt om man vill dra in aningslösa googlare i sin egen brudsmet.)

Smulan bestämde förresten imorse att det nog vore en bra idé att inte träffa mig på ett tag. Jag aktar mig noga för att säga "ja det är ju nästa steg i processen", för man ska inte förminska folks känslor genom att antyda att andra (kanske till och med man själv) har känt samma sak en gång i tiden.

Fantasin jag ska lägga mig och jobba på kommer att handla om bruden i kepsen som jag såg på connection i lördags. Möjligen ska det visa sig att hon har en del oanade talanger som att tillexempel kunna binda fast folk på köksbord.

och alla vägar bär till tanto, som man också säger

Just typiskt att jag skulle gå och dra på mig ett nytt ex inför pride. Det är svårt att flirta när man har någons darrande underläpp i bakgrunden och jag börjar tro att det här blir mitt första raggfria pride typ någonsin. Om det blir så, lovar jag att kompensera er med min slampigaste pridehistoria genom tiderna. Men så länge det är lördag finns det hopp, som man säger, och än finns det brud i stan, som man också säger. Nu ska jag käka gröt och åka in till paraden och ångra att jag inte planerade ett storslaget ekipage och fälla en rörd tår när Stolta föräldrar till homosexuella barn går förbi och hitta en bra partyvagn att dansa bakom.

festival börjar på fest

Dude. Jag har inte bangat en enda kväll hittills, sov tre timmar mellan torsdag och fredag och börjar komma in i andra andningen. Andra andningen, jag älskar dig.

Tjejfesten igår kväll var som tjejfesten alltid är, skitstor och med små motionspass inlagda när man försöker ta sig från nedre våningen till övre. Jag diggade Anne-Lie Rydé som alltid får mig att bortse från min egen musiksmak när hon står på scen, lubbade upp och ner för trapporna och sicksackade mellan ex som en båt i skärgården. Igenkänningsfaktorn i procedurerna gjorde det hemtrevligt på något vis. Smulan var däremot inte på så bra humör, troligen på grund av vart jag riktade min uppmärksamhet (=överallt). Det var lite knepigt att flirta med brudar när hon var där och blev dyster så fort jag kollade in något fint. En liten stund var jag på vift i en bar och fick dubbelblicken av en skitsöt pingla i trappan - först kollade vi på varann, sedan gick jag förbi och hon såg fortfarande på mig, när vi var 20 meter ifrån varann vände hon sig om och kollade igen. Jag kunde ha vinkat henne till mig, men jag tänkte att jag säkert kunde hitta henne igen och fixa det hela på ett smygigare vis. Jo pyttsan. Över tusen flator är bra ibland, men inte just precis när man har spanat in en enda och försöker hitta henne igen. Jag gav det ett par försök, sedan gav jag upp och bestämde att det var roligare att dansa än att leta efter en blond söt nål med grå topp och grå brallor i en höstack. Jag dansade med Smulan, Fia och några andra polare, fick syn på fröken Norrland (om ni minns henne) som stod och blev upphånglad av en 22-åring från Göteborg, kände att allt var helt ok, tänkte att min kompis Fia är intressant på nåt sätt, slog bort tanken, blev flirtad med av mitt ex bästa kompis ex, dansade lite till, genomförde ett sista motionspass uppför trapporna precis innan de stängde ifall blonda söta bruden vore kvar på Aladdin och sugen på ett fem-i-tre-experiment, åkte hem. Nästa dag gick jag upp klockan åtta. Vad jag gjorde då ska jag berätta någon dag när jag känner för svulstiga formuleringar om stolthet, öppenhet och demonterade fördomar.

Idag jobbade jag med pride-relaterade uppdrag precis hela dagen och var helt slut när klockan blev nio och påtryckningar om att jag skulle följa med till Häcktet började dyka upp. Nä, jag åker hem, sa jag. Men jag kan ju följa med när ni går, och så kan jag ta t-banan från Mariatorget istället. Vi kom fram till Häcktet och jag ändrade mig en smula. Jag kan ju ta en sväng in på Häcktet och säga hej bara, sa jag då. Vi gick in på Häcktet. Där var Fia och några andra. Jag kan ju dansa en låt innan jag går, sa jag. Mitt tåg går ändå inte förrän om tjugo minuter. Jag dansade en låt. En kompis erbjöd mig en öl. Ja en öl kan jag ju ta, sa jag. Fast då får jag ta nästa tåg. Och så gick det till när jag fick den här pridefestivalens softaste, schysstaste utekväll, dansade arslet av mig, insöp avslappnad stämning och röj på dansgolvet i sympatisk kombination och kom på att jag hade allt jag behövde just där och då.

Andra bloggar om: pride

det var i alla fall värt baksmällan

Bakis och med mascararester i ögonvrårna har jag släpat mig hem för att avge en andra priderapport och käka mängder av halloumi innan jag skuffar tillbaka till prideäventyret med förnyade krafter.

Jag och polarna inledde gårdagen med att häpnas över hur Pride Park har brett ut sig över nästan hela Tanto och blivit tre gånger så stort som det en gång var. En gång i tiden kunde man sitta på kullen bredvid grusplanen, kika in genom staketet och få en hyfsad skymt av ABW och Kicki Danielsson. Så småningom började de täcka över staketet med världens största regnbågsflagga så att man inte kunde sitta där och tjuvglutta. Där satt vi och klagade över profitfasonerna, typ 2004, lyckligt ovetande om att vi satt och pimplade öl på vår sista gratiskulle. Igår hade vi bara en smal strimma gratisslänt mellan staketet och berget, men öl gick att dricka ändå.

Från Pride Park kan även rapporteras att jag såg mitt snygg-ex - bruden som jag aldrig har kunnat kommunicera med annat än sexuellt och som jag fortfarande får hjärtklappning av. Vår vana trogen sneglade vi förstulet på varandra. Sedan gick jag in i parken och försökte ta en bild av Shirley Clamp åt min polare som älskar schlager men inte inträde. Det blev en vit fläck på en scen, men vi vet båda två att det är äkta Shirley och det är huvudsaken. Vi köpte pizza och satt med bekantas bekanta på vår gratisslänt. De bekantas bekanta tiggde pizza och sa inte tack och råkade bränna hål i min polares väska med en cigg. Jag råkade få en förolämpning som inte var meningen av en annan polare och sedan var jag tjurig i minst en timme (förolämpa aldrig någon annans tatuering, dansstil eller färdigheter i sängen). I denna sinnesstämning tog jag mig till miss gay-festen på Lino.

På Lino var det mycket brudar och ändå nästan inget ögongodis. Det kan förstås bero på att jag utöver mitt grundläggande dåliga humör dessutom hade suttit och tröstat Smulan för att vi inte var ihop längre och skuld, irritation och utmattning byggde stora fula skygglappar. Vi strövade omkring mellan de båda dansgolven, som skulle kunna beskrivas som pest eller kolera, ställde oss i två minuter och tittade på själva miss gay 2006-tävlingen ("vad står du för?" "Vad jag står för? Jaa... jag står väl för... vad står jag för...") och bestämde oss för att åka hem. Ungefär då fick jag syn på donnan i mina drömmar. I det här gamla inlägget beskrivs hon med orden hej nostalgi och fem år gamla fjärilar som fortfarande minns hur man fladdrar omkring i min mage . Änglakörer och fanfarer överröstade både technodunket och schlagerskvalet som precis vid toalettkön bildade en outhärdlig mix, tjejen kollade på mig som hon alltid gör och jag började tänka att festen kanske inte var så dum ändå.

Efter ett tag hittade vi ett nytt dansgolv på terrassen där Miss Gay 2006 just hade korats av den i miss-tävlingar osannolika Tiina Rosenberg. Ju mer jag fick stuffa runt till hiphop och lyssna på ordentliga basgångar, desto mer tilltog mitt glada humör. Plötsligt märkte jag att snygga bruden dansade precis bredvid mig, men med sina polare. Oh elektricitet som alltid uppstår när hon är i närheten av mig, är du på riktigt eller bara inbillning? Jag kunde inte se rakt på henne, jag kunde ju bli blind, men när jag sneglade åt hennes håll visst fan sneglade hon tillbaka? I alla fall sa Smulan det när jag berättade att det var den bruden som jag hade spanat på sedan 2001. Tappra Smulan, som just hade fällt en tår över att hon inte var min flickvän längre, hon ville se mig glad och påpekade att mitt span spanade in mig. Jag försökte att inte skina upp som en sol.

Så småningom märkte jag att snygga bruden redan blev råraggad på av en annan, väldigt enträgen brud och att hon inte gjorde något direkt motstånd. Men just då gjorde det ingenting, för när hon stod med armarna om sitt ragg var alla hennes fantasier hos mig. Om ni någonsin har blivit uppraggade av ett par ögon vet ni vad jag menar. Till slut lämnade jag Lino tillsammans med Smulan, hånglade inte, sov, vaknade och åkte hem.

Nu ska jag hänga i parken, äta ordentligt och jobba upp ett strålande humör inför tjejfesten på Aladdin ikväll.

mina två första, fantastiska pride-äventyr 2006

Det visade sig att min polares angelägna försök att få mig att spela biljard inte var något mer än ett angeläget försök att få mig att spela biljard. Jag böjde alltså ögonfransarna för mitt vanliga gäng vapendragare som visserligen är snygga, coola och trevliga men som knappast ger mig fjärilar i magen. En vacker dag kommer drömtjejen vara där och jag kommer inte att böja några ögonfransar. Hon kommer se på mig och tänka intressant brud ... men fan vilka raka ögonfransar, hon är nog ingenting för mig.

Som utlovat kommer här rapporten om festivalens första flirt. Smulan är i alla fall säker på att det var en flirt, själv undrar jag om det inte var så att de faktiskt bara ville fråga om vägen. Jag och Smulan satt alltså utanför pride house och kollade på alla möjliga representationer av kön, när två små brudar kom fram till oss och frågade om vi visste hur man kom till Debaser. Vi försökte förklara och Smulan ritade upp en provisorisk karta på stenmuren. Visst var det en flirt? sa hon senare. Nja, sa jag. Jag tror att de mest ville fråga om vägen. Joo det var en flirt, sa Smulan. Såg du hur koncentrerat de tittade på min lilla karta? Ja, sa jag. Man brukar ju göra det om man försöker förstå en karta. Om de hade velat flirta hade de väl kollat på helt andra ställen? Jo, sa Smulan. Det förstås. Fast sen såg hon så besviken ut att jag bestämde mig för att det nog var en flirt ändå och övertalade henne i två minuter om att hon hade rätt. Jaha, det var den spännande historien. Förhoppningsvis stiger nivån på mina äventyr under veckan och jag kan rapportera om saftigare saker än två pinglor som frågade efter vägen och bruden som inte var på biljarden och inte ens existerade.

åh älskade träsk

Åh alla babyflator med rakade huvuden, åh kära långa räklar med målade naglar, läppstift och mustasch, skäggiga gubbar som går hand i hand, normbrytare, brytare mot normen i normbrytandet och så de där som bryter mot normen att bryta mot normen i normbrytandet. Efter en första sväng kring Zinkensdamm har jag ett par saker att rapportera. Först och främst kan jag konstatera att förekomsten av barnvagnar på prideområdet har ökat markant. Bland de mer udda inslagen fanns en man med två kvinnotecken på sig - ett uttryck för hans queerteoretiska inställning eller en symboliskt förmedlad förfrågan om trekant, vem vet? Årets flatfrisyr kan jag inte uttala mig om än, eftersom pride park inte har öppnat och akademiker, intellektuella och kulturflator är aningen överrepresenterade i pride house. I slutet av veckan bör jag ha bättre koll.

En mer utförlig rapport, inklusive de misstänkta närmanden jag och Smulan har erfarit under dagen, kommer senare ikväll. Min polare ringde just och var väldigt angelägen om att jag skulle åka och spela biljard. Jag tolkar alltid sådana inviter som att någon vill ragga på mig och ber mina polare ringa och tjata, så nu måste jag böja ett par ögonfransar och förbereda mig på att lägga in en stöt (ooooh såg ni ordvitsen, i'm on fire).