äkta gift
Apropå det där med att bevara äktenskapet, så har det kliat i mina fingrar ända sedan jag fick nys om affischerna i tunnelbanan. Tofflan skickade ett mms på affischen sådär okristligt tidigt som när fastighetsskötare åker till jobbet, jag harmades i min slummer och började halvdrömma om att komma för sent till flygplatser och tappa bort min mammas laptop. Sådant kan förstås inte pågå ostraffat. Full av adrenalin stegade jag på tunnelbanan, redo att rycka bort* affischerna som genom att säga "mamma pappa barn" påpekade det självklara i att inga andra ord behövs för att exkludera redan exkluderade grupper. Men någon hann före, för på hela eftermiddagen såg jag inte en enda affisch. Jag kände samma samhörighet med mina medryckare som man kan känna i början av augusti när vem som helst kan råka gå omkring med ett festivalarmband.
Sedan började jag fundera på det där med äktenskap. Jag är inte säker på att jag vill dela samlevnadsform med Siewert Öholm och Paolo Roberto. Jag är inte säker på att jag vill dela något alls med dem. Som jag ser det, så kan de få ha sina äktenskap som har som enda och begränsande princip att en man och en kvinna ska ingå det. Vi övriga, som anser att det hela har med kärlek att göra, vi kan lika gärna hitta på ett nytt ord och låta äktenskapet skrumpna med dess anhängare tills det faller av av sig själv. Det vore förstås synd på ett gammalt fint ord med... öh... fina... anor och... konnotationer... eller vänta nu.
En gång i tiden användes äktenskapet som ett sätt för kungar att hålla goda relationer med grannarna, för bönder att slå ihop gårdar och för folk att ha oäktingar att spotta på när de var missnöjda med livet. Ogift var ett skällsord och en skam, gift var en statussymbol och ett desperat mål, lite som att vara femton med en pojkvän på gymnasiet. Ett fint äktenskap lär förstås vara en fin kärleksrelation, men själva ordet garanterar inget finskap över huvud taget. Det ”heliga” som dessa läskigt leende frikyrkoheteron(?) pratar om, är i bästa fall samma heliga som jag känner när jag ligger med armarna om en fin tjej och fingrarna i hennes hår. I värsta fall känslan av att vara överlägsen alla pervon där ute som inte kan ingå i några heliga förbund välsignade av bossen.
I min semantiska utopi kastar sig Sverige över mitt förslag att införa ett nytt ord och låta Ulf Ekman förtvina med det gamla mossiga. Men etablerade begrepp har en tendens att vara etablerade, så jag kan förstå alla samkönade par som vill ha samma namn på sina kärleksrelationer som tvekönade. Samtidigt vill jag lugna alla kristna äktenskapsvärnare – ni kommer att få ha kvar äktenskapet. Det finns inga homos som planerar att sno några äktenskap från heteron, det finns så det räcker åt alla. Tänk Jesus och fiskar och brön. Inga svartklädda lesbianer som likt små kriminella pantrar tar sig in i era sovrum och stjäl era äktenskap alltså, även om tanken kanske livar upp.
Åter till affischerna, som nästan har fått mig att ogilla hjärtan som symbol. Det är alltså inte äktenskapet jag vill åt. Varsågoda, äkta på tills era hästar blir så höga att Amsterdam ligger i lä och ni spyr av er egen svada. Det jag stör mig på är hur en grupp som redan är norm och priviligerad, smäller upp en massa affischer för att understryka hur mycket norm den är, hur exklusiv deras klubb är och vilka losers vi andra är som inte ens kan ha riktiga familjer. Och hur SL:s presschef säger att ”så länge kampanjen inte uppfattas som stötande så uppfyller den inte kraven för att stoppas” utan att nämna vem som ska uppfatta den som stötande för att den ska uppfattas uppfattas som stötande. Tydligen inte 4000 pers på facebook, i alla fall.
*Sedan kan man diskutera det lämpliga i att plocka ner idioti istället för att bemöta den och lita på svenssons goda omdöme, men det var i alla fall min omedelbara reaktion på tanken att behöva sitta på tunnelbanan och se intolerans och diskriminering räcka ut tungan åt mig på betald och accepterad annonsplats.
skrivet av bruden @ 9:16 fm
32 kommentarer
32 Kommentarer:
Är det bara 4000 på facebook som ogillar kampanjen? Och det är 50000 som gillar den. Och resten bryr sig inte. Majoriteten gillar kampanjen. Och den är inte diskriminerande. What's all the fuzz about?
Gaybloggen Dyslesbisk tyckte jag hade ett intressant(are) inlägg med anledning av kampanjen. Det skulle du kunna läsa, för skojs skull.
samuel: Nej, det är inte bara 4000 på facebook som ogillar den, det är 4000 på facebook som har gått med i just den klubben. Och the fuzz är about just det som jag skrev om i mitt inlägg. Om du läste det. Det kan kanske vara svårt att förstå, om man tillhör dem som vill gifta sig med en person som man får gifta sig med, att det inte handlar om en reklamkampanj som man kan gilla eller ogilla, utan om hur samhället ser på en.
Jag har redan läst inlägget hos (eh, "gaybloggen") dyslesbisk, och tycker att han har en poäng. Jag är inte så rabiat som du verkar vilja, och jag har inte heller ropat på några förbud, bara skrivit om min reaktion på annonserna. Läs mitt inlägg lite noggrannare innan du lägger till en tredje kommentar.
Äktenskap är inget särskilt fint ord. Det betyder ju bara att göra något äkta - till skillnad från annat då, som kärlek i lönndom. Och äkta blir det genom att besvärjelser läses av rätt person, prästen eller den som har vigselrätt. Utan besvärjelser är kärleken oäkta hur fin den än är...
För övrigt tycker jag annonsen ÄR diskriminerande. Syftet är tydligt - att framhäva ett underliggande budskap: Homosexuella äktenskap "hotar" heterosexuella.
Vilket jag inte fattar hur de får ihop. Trillar heteroäktenskap ihop om homosexuella gifter sig?
Men det är svårt att stoppa affischen, eftersom den inte är öppen med vad den egentligen säger.
ab: Du skulle kunna läsa på kampanjens hemsida hur deras underliggande budskap lyder och hur de får ihop det att homoäktenskap hotar äktenskapet.
Det är svårt att stoppa affischen eftersom det inte finns något diskriminerande eller något annat att stoppa den för.
Jag läste det.
Jag kallade förresten Dyslesbisk för "gaybloggen" för att den i likhet med din är listad på gaybloggar.se - jag trodde det innebar något. Ber om ursäkt om jag trampade fel. Nja jag 'vill' väl inte att du ska vara rabiat, men jag tyckte mig läsa in det i din uttryckta vilja att rycka affischer.
Kampanjen är heller inte diskriminerande: Äktenskap är inte ett namn eller en status på en kärleksrelation; du vet liksom jag att det ibland inte ens är kärlek inblandat i vissa fall. Äktenskap är ett begrepp med en innebörd som finns inskriven i FN:s konventioner, EU:s paragrafer och i vår svenska lag och även i historien som du påpekar :) - med som du skriver en begränsande faktor: att det är ämnat för man och kvinna. Det är också därför samhället ser ett lesbiskt par som ...ett lesbiskt par som inte kan ingå äktenskap - liksom man ser på ett femtonårigt tvåkönat par som ett par som inte kan gifta sig, då pga åldersklausulen. Skillnaden är givetvis att de tu sistnämnda blir äldre.
Men jag förstår inte hetsen att ändra på det? Jag menar, man skulle kunna hitta på tusen andra begrepp som man också är "diskriminerad" ifrån pga diverse orsaker. Är det då nåt fel på din idé om att ha ett nytt ord? Nä det är väl inte det, eller? Registrerat partnerskap skulle man kunna kalla det och i det reglera saker och ting så att det motsvarar äktenskapet, men för enkönade relationer. Eller hur långt räckte det?
Nej, här kommer vi inte framåt. Men rabiat tycker jag allt att lobbyn verkar vara. Kanske är jag också det.
Annika lantz och hennes crew har haft en del intressanta inlägg i den här debatten i "lantz i p1" den här veckan. Riktigt underhållande faktiskt!
Samuel: Problemet är ju att dom inte får ihop det. Dom lyckas inte förklara hur homoäktenskap hotar äktenskapet.
hbt: Men, det är ju precis det de gör! Om du sedan inte förstår argumentationen eller 'känner annorlunda' är ju det en annan sak förstås. Blunda på bara. http://www.bevaraaktenskapet.se/sida.asp?p=1155799224
samuel: hänvisar till ovan nämda radiopratare. I programmet igår ringde de nämligen upp en kille som undersökt deras argumentationsteknik lite grann. Lyssna på det..
chalmersbruden: det var dessutom inte igår utan i måndags. Den mannen var intressant att lyssna på, verkligen! Han var väldigt opartisk i sin granskning, eller hur? Eller hade även han fått för sig att det 'i princip' stod att man måste producera barn för att gifta sig? Så de heteropar som inte kan få barn borde inte heller få vara gifta... Absurt.
Men det hela handlar ju fortfarande inte om enkönade relationer är okej i största allmänhet utan huruvida enkönade par ska kunna ingå äktenskap; och för att de ska kunna göra det följdaktligen huruvida vi ska ändra på de grundläggande förutsättningarna för detta begrepp.
Min fundering är hur man orkar. Ja jag måste ju orka, för annars kommer någon och omdefinierar det äktenskap jag har, så att ingen sedan kan veta vad jag menar när jag säger att jag är gift.
Så låt oss hetero-gifta få ruttna med Jan Myrdal mfl i vårt feodala gamla äktenskap, så får ni slå er samman med nåt nytt fräscht ord. Lämna mig ifred.
Ja Samuel, tänk om någon skulle tro att du var gift med en man, hemska tanke. Du som verkar ha koll på alla deras argument kan väl komma med ett som du tycker talar för deras sak. Det enda jag kan se är att de verkar rädda. För vad kan man väl diskutera. Jag förstår inte vad i deras värld som skulle rämna bara för att två personer av samma kön skulle ha möjligheten att ingå äktenskap.
Det enda jag kan se är att det nu finns affischer i tunnelbanan som faktiskt är stötande för en stor andel människor även om du nu inte råkar vara en av dem. Enligt SL:s egna regler borde affischerna aldrig ha satts upp.
Samuel: Jag har ändå svårt att lida med dig när ditt stackars äktenskap "omdefinieras". Vad är det du tror att folk kommer att tro när du säger att du är gift i framtiden? Är du rädd att de ska tro att du är gift med en karl? Eller att de kommer att tänka "jaså, ja men så värst vidare heligt och exkluderande är ju inte äktenskapet längre, så vad skryter snubben om egentligen". Vad är det som kommer att hända med ditt äktenskap om jag också får gifta mig med den jag älskar?
Jag förstår fortfarande inte vad som är så grundläggande olika i relationen mellan mig och min tjej och den mellan min syster och hennes snubbe, så att deras relation ska få kallas äktenskap och inte min, om någon av oss fyra nu hade varit hugad att gifta sig. Ingen har lyckats förklara det för mig, bara mantrat "man och kvinna" har rabblats i det oändliga och det är säkert upphetsande och tilltalande om man är hetero men inte direkt ett ståtligt argument att hänga i julgran.
Nu har jag läst den där hemsidan. Den är otroligt ologisk i sin argumentation. Bakom alltsammans ligger en märklig skräck som jag inte förstår mig på.
Det grundläggande olika är att ni två är av samma kön och de andra två är av olika kön. Det är det grundläggande olika i era respektive relationer. Och det visste du redan.
Äktenskapet som begrepp är en förening mellan två personer av olika kön, så bara ett av de två paren har möjlighet att ingå äktenskap. Och det visste du redan.
Jag känner mig frestad att dra en massa liknelser om att omdefiniera olika begrepp här, men avstår för att det är sent. Jag skulle bara få en massa påhopp om att liknelserna inte är relevanta. Nej de skulle inte vara det, för den som inte vill se.
I min värld gifter man sig för att man står för innebörden av begreppet äktenskap och inte för att man kräver sina rättigheter att behandlas lika som något som inte är lika.
ab: ologisk, jaha. Märklig skräck säger du, jaha. Om du hade varit aningen konkret hade jag möjligen kunnat svara, men nu blir ju det svårt. Vi har såklart olika åsikter här, men problemet är inte att den ena sidan inte 'lyckas förklara' - problemet är att den andra sidan inte är intresserad av att lyssna.
samuel: Ja jag vet att de har olika kön, min tjej och min systers snubbe. Men jag ser inte vad det skulle göra för skillnad, det är inget som skiljer sig åt i våra relationer. Och du svarade inte heller på min andra fråga, vad är det du är rädd att folk ska tro i framtiden när du säger att du är gift? Kan du förklara "innebörden av begreppet äktenskap" med andra ord än att det måste vara en man och en kvinna? Det är lika irrelevant för mig som att säga "de här bussätena är för vita, för att de är till för vita". Jag börjar misstänka att du helt enkelt inte har så många argument.
samuel: Ja vad vet jag, jag podcastar. Allt jag minns �r att �mnet f�rekom b�de i m�ndagens och tisdagens s�ndning. Jag h�ller iofs med honom i det mesta han sa, men det var cirkelargumenten jag menade i det h�r fallet. Och, ja, visst var han partiskt, vem �r inte det?
Jag tycker att alla som vill ska kunna gifta sig (varf�r de nu skulle vilja det), men personligen tror jag inte p� �ktenskap �verhuvudtaget. Saken �r den att jag k�nde mig lite kr�nkt och p�hopppad (kanske �r n�got �verk�nslig, men det �r tentavecka, enough said) f�r att mina f�r�ldrar inte �r gifta med varandra. Inte f�r att jag �r gay, som tydligen tycks vara den enda anledningen som tas upp.
Vore det s� himmla farligt om folk inte direkt skulle veta vad du menade n�r du sa att du var gift? Men du kan vara lugn, det dr�jer nog tyv�rr l�nge innan folk inte utg�r fr�n att man �r hetro tills motsaten verkligen bevisats..
Jag hoppas att du inte k�nner dig alltf�r p�hoppad h�r, f�r det var inte meningen fr�n min sida. En diskussion trodde jag det var du s�kte n�r du kommenterade fr�n f�rsta b�rjan, men jag kan ha fel (�ven om det typ aldrig h�nder ;)
Ja Samuel, det är bara ett av paren som får ingå äktenskap, än så länge. Du avstår från att komma med argument för att de inte är relevanta för "den som inte vill se". Det kan ju vara så att det inte finns något att se.
I min värld gifter man sig för att man man älskar varandra, för att man vill leva tillsammans resten av livet, i nöd och lust. I min värld sträcker sig det lite längre än bara till konstellationen man och kvinna.
Som jag ser det så är den enda skillnaden mellan att ingå partnerskap och att ingå äktenskap en kyrklig välsignelse. Och vad jag förstår så står det utryckligen i bibeln att ett äktenskap ingås mellan en man och en kvinna. Jag tror nog att de står ett och annat om homosexualitet i den boken och kanske t o m om vigning av präster också. Om nu homosexuella präster vigs och församlingsmedlemmar får vara precis så homosexuella som de vill utan att bli utsparkade eller bannlysta från kyrkan. Så varför ska man nu börja skruva på sig och krångla? Jag trodde de redan hade bestämt sig för vad de anser om homosexualitet. Varför applicerar man inte den synen på den här frågan?
Personligen tycker jag inte att svenska kyrkan ska ha en positiv inställning till homosexualitet, därför att i kristen tro så anses det vara en synd. Om man inte håller med om det så tycker jag man kan starta en egen religion eller bekänna sig till en som är mer tolerant. (och där har vi svaret på frågan om varför det inte är fullsatt i kyrkorna på söndagarna)
Det där med religion och sexualitet kan man ju diskutera i oändlighet men nu är det så att man har delat på kyrkan och staten. Kyrkan har sålunda inget att säga till om när det gäller hur begreppet äktenskap skall tolkas enligt lagen. Man kan ju ingå äktenskap även genom borgerlig vigsel. Kyrkan (den trångsynta kyrkan)kan bestämma vilka de väljer att viga men de kan lyckligtvis inte bestämma vilka som skall få ingå äktenskap.
Samuel, jag har bloggat om det här.
Kyrkan, som de flesta kristna, tar det som passar dem ur bibeln och struntar i resten.
Jag hade faktiskt inte koll på hur många som registrerat partnerskap och vilka de är. Nu har jag lite mer koll. Tror ni andra att det är dessa personer som kommer ifråga att ingå äktenskap eller skulle det vara fler om det heter lika?
Och kyrkan och staten är skilda åt, det är sant, så kyrkan kan inte påverka statens syn på detta. Men det kan folket. Och det är folket som skriver på listan bevara äktenskapet. Vi får se hur det blir helt enkelt.
http://www.scb.se/Grupp/allmant/BE0801_2006K02_TI_12_A05ST0602.pdf
Ovanstående är en rapport "11 år av partnerskap", som kan vara av intresse för oss alla.
Ett könsneutralt äktenskap är bara ett hot mot dem som inte har några andra anledningar att fortsätta vara gifta än det att de har olika kön. Bevara äktenskapet borde ägna sig åt att stävja fysisk och psykisk misshandel i befintliga relationer istället. Vi som tar vårt äktenskap på allvar kan inte hotas av något, utan borde välkommna alla som vill ge kärleken samma goda grogrund.
"Bevara äktenskapet" läser jag. Hoppsan! Jösses! Ska någon avskaffa det? Ska jag inte få vara gift med min man längre? Nej, puh, så var det ju inte. Istället verkar det handla om att det är jätteviktigt för mina barn att inte bögar och flator gifter sig för då kommer de att hamna i bakgrunden. För att inte tala om att dörrarna kommer att öppnas för att andra samlevnadsformer ska definieras som äktenskap.
Eh ... Strikt sett finns det en massa samlevnadsformer som definieras som äktenskap idag utan att jag nödvändigtvis accepterar dem. Strikt sett gifte jag mig med min man inte för att han är just man utan för att han är just han. Strikt sett fungerar ordet äktenskap inte som något skydd för något enda barn på denna jord. Strikt sett betyder äktenskap precis det vi vill att det ska betyda, precis som alla andra ord.
Som "demokrati" till exempel som en gång i tiden betydde att vita, fria män fick rösta. Rösträtten kunde utvidgas utan att man behövde byta begrepp. Hur fiffigt som helst!
Jag vill inte heller dela äktenskap med Siewert Öholm. Vilken tur att jag får dela det med min man istället! Och att jag får definiera min relation precis som jag vill: Som något öppet, icke-begränsande, icke-unket. Som kärlek. Det borde alla få. Jag förstår inte varför det skulle vara svårare än så.
begåvat!
jesus kristus. fattar inte anti-homoäktenskaps-folket att alla samkönade par som vill gifta sig kommer gör det oavsett vad regeringens beslut blir? hell, we'll just go to canada - bröllop o smekmånad i ett!
dock inte lyckat för svenska kyrkan som då inte får några pengar.
STOOPID.
jag hoppas iaf få läsa om din vigsel med halvgrekiska, halvrumänska trollet nån dag, om ni nu vill gifta er! känner mig allt annat än hotad, hur heterogift jag än är. å andra sidan tillhör vi andra minoriteter, så min åsikt kanske inte är fullt så tungt vägande i den här samlingen... vad väldigt många obekanta läsare, har du fått "reklam" nånstans?
pärlbesatt: Nä, jag har till och med haft lite färre läsare än vanligt den här veckan, kanske bara fler som vill kommentera när brandfacklor kastas in bland kommentarerna på det här sättet...
jag tipsade nån som skrev om det här om din text, så i rättvisans namn ska jag väl returnera tipsandet också:
http://suvi.se/?p=161
Tjingeling bruden!
2 saker; du som har koll - är det någon större skillnad på partnerskap och äktenskap rent juridiskt? För vad gäller äktenskap så vill jag definitivt gifta mig, dock endast för att kunna åtnjuta samma juridiska skydd som heterogifta. Så länge jag får det så struntar jag faktiskt i om det är nån gammal exklusiv institution eller ej.
O så sak nr 2, vill du vara vänlig att ta bort min länk "Torpedo"? Jag slutade blogga för typ 1/2 år sen o nu har nån annan tydligen börjat använda min gamla adress. Inte coolt. Tack! O lycka till med Trollet! ;)
Jag tror inte ens äktenskapet handlar om religion och har egentligen, aldrig gjort det. Det handlar om hane och hona = och en naturens fruktsamhet, som leder till mellan dom parterna födda barn: Resultat, en form av ett civiliserat äktenskap framplockat av naturen (och begagnat + myntat av de religiösa)!
Skicka en kommentar
<< Home