huvud axlar knä och tå

Igår satt jag i tuppkam och tre ansiktspiercingar i lärarrummet och läste om montören som fick gå hem från jobbet för att han hade färgat håret rött. Hm, tänkte jag, tur att jag har hållit mig till blått och rosa. I ett av mina rekommendationsbrev har en universitetslektor skrivit ett preventivt försvarstal som indirekt förklarar att jag genom att ha udda frisyrer kvalificerar mig extra väl för läraryrket. Det står visserligen inget om montörsjobb, men jag vill ändå rekommendera den där montörens arbetsgivare att fundera över var Jeremy MacMillan hade varit idag om det inte hade varit för Lisbeth Salander.

Min tatuerare sa att min skiss var amatörmässig, vilket lugnade mig flera kilo när jag var där i förrgår och pratade om min tatuering. Om han tycker att den är amatörmässig så kan han säkert göra den bättre själv, tänkte jag och lade min ryggs framtid i hans händer. Det enda som oroade mig var när jag förklarade hur bruden på bilden ska se ut. Hon ska se rakt på en, sa jag, hon ska se ut som om hon har kontroll och att hon tänker "du är redan min". Hon ska inte sitta och posera och puta med rumpan och snegla på en från sidan. Min tatuerare nickade konfunderat. Hon ska inte vara sexig alltså, sa han. Jag hade just beskrivit det sexigaste som finns, men det verkade inte som om vi hade köpt våra referensramar i samma affär. Eeeeh, sa jag och funderade på att förtydliga min respons med ord som stereotyp femininitet och sexuell diskurs, men jag lät bli, för man vill inte kasta akademiska begrepp rakt på snubben som ska sticka en med tusen nålar nästa torsdag. Nä alltså hon ska vara lite tuffare, sa jag bara och hoppades att budskapet skulle nå fram. På torsdag får vi se.

Min övriga kroppsmodifiering har på sista tiden bestått av hopsjunkning orsakad av soffpotateri. Snart måste jag följa med Snurran och mingla med Stånkande Mannen och Joggingkvinnan på gymmet, man vill ju inte gå och bli så kroppsmodifierad att man får sparken.