fjät

När jag var en liten tös var jag medlem av en hårt drillad barnkör, som varje år vid den här tiden framförde ett till perfektion inövat luciatåg. Jag fick aldrig sjunga solo, för jag tillhörde inte de två favoriterna, men jag erhöll ändå någon slags körstatus i och med att jag kunde vara både alt och sopran och sjunga nya stämmor direkt från pappret. Eftersom vi var barn, förstod vi inte att körens uppbyggnad var relativt diktatorisk, så en vacker dag när vi var fjorton år och det blev oktober, föreslog vi för vår körledare att vi skulle ändra luciaprogrammet och läsa några andra verser. Det blev upptakten till en revolt som slutade med dramatiska avhopp, vi fjortonåringar spreds för vinden och började intressera oss för fältbiologi, alkohol, pojkar, flickor, sånt. Men det var fint, det där med att stå i vit nattskjorta och yla "är ljuuuus" i samklang med tio andra drillade barn.

Förutom när jag var nio år, för då var min familj i Zimbabwe och luciatåget blev lite annorlunda. Bara för att jag själv gillar att ha ett tidsdokument som visar vilket lillgammalt men rättstavande barn jag var, följer här ett utdrag från min dagbok för 18 år sedan: "Igår hade vi luciatåg. Det var alldeles mörkt ute. Vi väntade och väntade på att alla skulle äta upp så att vi kunde få byta om snart. Men så kom vi på något, vi hade ju inte plockat blommor åt dom som var för små för att bära ljus..... Fort ut och plocka blommor! Vi skulle ta dom röda blommorna men dom var ihopslagna för natten, så vi fick ta dom mörkrosa blommorna istället. Nu hade det gått tio minuter, jag höll noga vakt på klockan jag. Sen gick vi till matsalen igen. Då kom vi på att vi kunde klä om i kontoret om vi fick det. Vi frågade och vi fick, så nu fick vi ett sjå (sic!) med att bära dit alla sakerna. Det spöregnade ute. Ljusen och lucialinnena kunde inte bäras dit utan paraply. Så några av oss fick hämta paraplyer medan resten stod kvar med sakerna och väntade. Sen äntligen fick vi byta om. Men, jag hade glömt mitt lucialinne i alla fall! Sen fick vi klä om. Det kändes pirrigt när vi hörde hur dom pratade där inne. Nu sa Kristina att dom höll på med att förklara vad Lucia var. Så äntligen fick vi komma in! Det var alldeles mörkt där inne. Eva hade lovat mamma att hon skulle spela in allting på band. Det gjorde hon också, men hon kunde inte få igång bandspelaren förrän vi hade börjat med Lusse lelle så hon fick inte med när vi sjöng Natten går tunga fjät. Men det gjorde ingenting för det sjöng vi ju när vi gick ut också."

Historien förtäljer att Lucia blev mördad för att hon vägrade gifta sig med en snubbe och gav bort hemgiften till de fattiga istället, så i kväll ska jag fira Lucia genom att avlägga en visit på nya flathaket TheSpot på Kicki's (logiken är glasklar). Eftersom jag har fått veta att hiphop och luciakrona inte går ihop (men jag är fortfarande inte helt säker på att det stämmer, enligt min erfarenhet går allt utom sockor och sandaler ihop) så nöjer jag mig med att färga håret julrött och eventuellt tindra med ett eller annat öga, och om jag råkar pipa "är ljuuus" kan jag låtsas att det är en spontan wailing.