från köttmarknad till köttmarknad

Idag vaknade jag i ottan och åkte till RFSL-huset för att på det där sömnigt superklara viset redovisa för mitt examensarbete från 2006. Jag gjorde det förstås inte på pin kiv, utan de hade ringt och frågat om jag kunde komma och agera expertpanel inför deras projekt att fortbilda SFI-lärare i hbt-kompetens. Mötet var givande, jag blev glad att mitt examensarbete kom till användning och att jag fick en RFSL-nyckelring när jag gick, men sen blev jag lite nere igen.

Det var när jag kom ner och med egna ögon såg att TipTop hade förvandlats till Lidl (jo jag vet att det var ett tag sedan). Där fordom juckande gogo-dansare trängts med blyga butchar fanns nu smågodis och billig köttfärs och även om parallellerna lyste i neon var det ändå inte samma sak.

TipTop var närapå en institution när jag som nittonåring och på darrande ben klev in i Det Homosexuella. "Nu har jag för första gången satt min fot på afrikansk mark", står det i min dagbok från 1989, känslan från TipTop tio år senare tillhör samma kategori. De är homosexuella, på riktigt, och det är jag med, tänkte jag förundrat och kände mig ändå inte särskilt inkluderad, för alla tittade konstigt på mig och undrade om jag var på väg till Grottan och hade villat bort mig.

Jag har hundra fina minnen från TipTop och några fula. Ett fint var när jag hjärtekrossad firade nyår på en svart stol, ni vet på det där upphöjda golvet till höger. Och alla hånglade på tolvslaget och jag tänkte "slabba på ni bara, sprid er herpes, det är inte som att jag bryr mig, det är bara ett klockslag". Plötsligt satt någon och log mot mig, så att jag var tvungen att le tillbaka. Jag glömde allt vad herpes hette, blev rejält upphånglad på dansgolvet och ett par dagar senare var jag med flickvän.

Men mest dansade jag, där mjölk och havrefras står nu har jag dansat röven av mig så många gånger att inget av den borde finnas kvar. Sånt tänkte jag på idag när jag kikade in på Lidl och konstaterade att de har ett annat klientel. Och att en gång var TipTop det mest stabila i min värld av post-garderobisk förvirring, nu känner jag mig själv som ganska stabil i en flatgegga av klubbar som stängs och byts och försvinner. Nåväl, tänkte jag sen och lämnade Lidl åt sitt öde. Det är i alla fall en positiv utveckling.

Till alla som kom ut för sent för att uppleva TipTop, eller av andra anledningar inte varit där och nu sliter sitt hår i förtvivlan: Det var säkert inte alls så underbart som jag stundom tyckte. Det var säkert inte underbart alls. Med största sannolikhet var det en drös fulla bögar och heterotjejer som tyckte att det var så skönt att få gå till ett ställe "där ingen stöter på en", en och annan flata i ett hörn, i affekt utskvätta drinkar på golven och bråk mellan spänniga brudar i backslick. Det var nog bara det att jag jämförde med garderoben.