snipp snapp

I fredags satt jag i godan ro och skrev på min bok, när jag plötsligt märkte att den var slut. Bestört stirrade jag på skärmen för att se om jag hade missat något, men det var uppenbart. Sista meningen var skriven. Två sidor innan jag trodde att den skulle bli klar, sådär som man ibland tror att man kommer att vara ihop med någon i sex månader till men plötsligt märker att man har känt färdigt, och inte har något annat val än att ta sin symaskin och gå. Ställd och perplex undrade jag vad jag nu skulle ta mig till, när jag inte längre hade mina karaktärer att leva genom, och piskan bestående av Tofflans förväntansfulla ögon när jag skriver ut något från datorn.

På lördagen hade jag förfest på vardagsrumsgolvet med sex flator och en mer killgillande brud. Vi avhandlade flatradar och Lisa Miskovskys heterosexualitet samt tävlade enligt lesbisk tradition i rapning, innan vi i samlad trupp begav oss till Mouse Club för att svänga våra mer och mindre lurviga. Hade SL inte strulat hade vi hunnit i tid till karaoken. Jag hade sett fram emot lite flatkaraoke, jag har inte upplevt någon sedan Lesbostider och karaoke är i grunden något som utmanar både elitism och jante från varsitt håll så ur en rent antropologisk synvinkel är det också intressant, men när jag kom fram fick jag i alla fall ett paket mums-mums, som ett resultat av min chokladbollscraving i förra lördagens inlägg. Det är just sånt som är praktiskt med att ha en blogg.

Nu ska jag skriva lite på min bok innan jag går och lägger mig, tänkte jag skriva men det ska jag ju inte. Den är ju redan klar. (Sanning med modifikation: nu ska det pillas i manuset ett tag också, men alla som har skrivit sista punkten på något vet ändå vad jag menar)