del 1: ankomsten

Nu haver jag kommit hem från Grekland, det hände för ungefär en timme sedan. Hur var Grekland, kan man kanske undra då, och jag lovar att förtälja hela historien. Den börjar såhär:

En av flygvärdinnorna är bländande blond och ler stort med tänder som hade möjliggjort en alternativ karriär som tandkrämsmodell, en sån som fick vissa av oss att önska att vi vore flygvärdinnor, och andra av oss att önska att vi hade en. Själv ler jag lika stort mellan blodröda läppar när jag landar i Aten och trär på mig min peruk. Den är i svart page, och när jag står vid flygplatstoaletterna och petar in överflödiga rosa testar under kanten, kommer en tant ut från toaletten i precis samma frisyr, fast på riktigt. Hon är cirka 60 och skrattar när hon får se mig med peruken. Jag såg dig och blev inspirerad, säger jag med ett leende som hos en alternativ svärmorsdröm. Just vad jag behövde efter en hel dags tradigt flygande, säger hon och försvinner mot någon gate. Är det bara jag som råkar ut för vänliga människor, eller är alla alltid jättetrevliga på flygplatser? Jag trippar ut så nätt en människa nu kan trippa i ett par kängor, och ser Trollet vid utgången, bekymrat knappande på sin mobil. Hon tittar upp, ser mig och tittar ner igen. Jag går fram till henne och ler, hon flyttar besvärat på sig och kikar otåligt mot utgången. Efter ett par-sju-åtta sekunder förstår hon att det är jag, och det är då jag borde ha lejt någon med en videokamera för det ansiktsuttrycket hade vunnit mig 10 000 dollar i vilket amerikanskt hemmavideoprogram som helst.

Vi köper chips och Fanta lemon och åker tåg i fem timmar. Vi får inga platsbiljetter, så vi kliver på i restaurangvagnen tillsammans med alla andra extrapassagerare och hoppas på det bästa. Och livet ler mot oss, för om det bästa är att faktiskt få två fönsterplatser mittemot varandra, någons välnärda mage hängande halvvägs över vårt restaurangbord och någons fuktiga armhåla svävande över oss som en sänghimmel, så nog får vi det bästa. Mitt i natten kliver vi av i Thessaloniki och det är sådär mörkt och varmt som det bara kan vara i andra länder. Vi tar en taxi till lägenheten vi ska få låna hela veckan av en av alla hennes snofsiga heteroväninnor. Det kan man ju undra hur det går med det, och hur går det att träffa Trollets lyckligt ovetande mamma, hur är bögarna, var är flatorna, vad finns i Thessalonikis stora hål? Fortsättning följer.