sånt man tänker på i köket

Och så har jag funderat på det här med durkslag. Finns det egentligen något område där det är bättre med ett durkslag än en sil? Och varför heter det durkslag? När jag var liten och försökte reda ut vad "fula ord" betydde, hade durkslag definitivt kvalat in, tillsammans med burspråk, städskrubb och balja. Sil och durkslag, två så lika köksredskap, med två så olika namn. Det hela kräver förstås en grundlig googling eller vild spekulation, vi kör på det senare så jag inte googlar bort mig och glömmer att jag sitter och skriver blogg.

Min första teori är att de två olika namnen kommer sig av att silen härstammar från ett folkslag, och durkslaget från ett annat (eventuellt Tyskland), och att de båda folkslagen genom fredlig och ömsesidig beblandning har införlivat båda redskap i matkulturen. Resten av mina spekulationer är lite mer kreativa och inbegriper släktfejder och luriga jungfrur ("javisst ska alla silar ingå i hemgiften, men det här serru, det är ett durkslag") eller furstar vid namn Durke som uppskattade filtrering så mycket att man fick igenom en lag om att kalla alla silar för durkslag, den så kallade durkslaglagen, sånt. Men jag misstänker en variant på min första hypotes, att det bara är ett tyskt ord som vi tog till oss på den tiden då det var fint att vara tysk och alla gick omkring och sa rekryt och mauser för att få sig lite cred. Trist men troligtvis sant.

När vi ändå är igång, kan vi fundera över vad det är för skillnad mellan en sil, en sikt, ett filter och ett såll, och i förlängningen fascineras över allt vi människor har behövt sila för att ge upphov till en sådan flora av benämningar. Det silas inte så mycket i vardagen nu, kan man tänka och begrunda tanken på en tid då vi alla var tvungna att producera vår egen rågsikt.

Via ett långt tankehopp rörande svalda kameler och silade mygg: Mina blomflugor har blivit enormt slöa. Antingen har de försvagats genom inavel (se stureplan.se) eller så är det en ny och dummare variant som har tagit över sedan jag lyckades utrota de förra med dammsugaren. Dessa nya (eller genmuterade) flugor flyger långsamt rakt in i mina ögon, där de dör, eller sätter sig på mina mackor och trasslar in sig i tomatskivorna och dör, eller stannar upp mitt i luften av ren förvirring angående vilket håll de är på väg åt (se nya moderaterna) och dör. Det är ett under att artens fortbestånd fortsätter att fortbestå, men det gör det. Livets mirakel, kan man tänka då, och idag får mupparna illustrera det. (Varför? För att de påminner om inställningen hos mina nya flugor.)