vattumannens triumf och lite lesbisk bildning

Nu ska jag som utlovat berätta hur det var att inte vara singel på Alla Hjärtans Dag. Det var jätteskumt och jag kände mig som om jag hade fått på mig fel lagtröja.

Alla Hjärtans Dag brukar vara den dagen då jag är som allra lyckligast över att vara singel. Nöjt och i eget majestät brukar jag glida förbi alla par som går runt i sina små små bubblor och tänka att min egen bubbla, den är så stor att den höjer sig över hela bubbelbadet, min egen relation är en relation mellan mig själv och kosmos. Men nu? Som tur var befann sig Trollet i Grekland och fick inte tillfälle att uppleva min valentinambivalens, hade hon varit här finns det risk för att hon hade blivit besviken.

Och när jag ser tillbaka på min inställning genom åren kan jag skönja ett radikalt brott, någonstans mellan 24 och 25 års ålder, där singellivet började te sig som det mer lockande alternativet. Berodde det på att jag hade blivit bränd tillräckligt ofta för att börja akta mig för strykjärn? Berodde det på att jag närmade mig åren då min inre vattuman skulle ta över från min grundläggande kräfta? Eller glömde jag bara bort att vara rädd för att vara ensam?

Det där med saker som ska hålla i evighet känns också som något som håller på att krackelera och vittra, och ju mer jag ser flagorna snöa till marken desto tydligare blir det: Bitterheten har uteblivit. Det handlar bara om att inte vara rädd. När jag och Trollet pratar, är inte evigheten på tapeten alls. Vi planerar för nästa flygbiljett och varje gång vi bokar en ny, säger vi till varandra som ett mantra: Om vi inte är ihop då, så vill jag ändå komma till Grekland. Om något händer, om allting ändras, så vill jag ändå träffa dig då och det finns inga kontrakt. Fast det har förstås inte bara att göra med min syn på evigheten, utan att det kan vara svårt av andra orsaker att klistra ihop en flata i Sverige och en ftm i Grekland så att det blir hållbart nog för en garanti. Vi får se, säger hon och ler lugnt i webkameran, och plötsligt vill jag bara ha henne. Ja ni vet, sådär som det funkar.

Förresten är det någon som har googlat hit på "lesbisk linjal" och fått mig att fundera i udda banor i flera minuter. Kunde det vara en sexställning (saxen finns ju, kanske har någon kreativ experimentös fortsatt på kontorslinjen)? En portabel plattdubbeldildo? Upptakten på ett allmänt bekönande av kontorsmateriel? Till slut var jag tvungen att självgoogla, och fick den nya fräscha uppgiften till mitt lesbiska arkiv, att murarna på Lesbos använde en särskild typ av linjal för att mäta runt runda saker, som fick namnet lesbisk linjal precis som en korvsoppa härstammande från till exempel Korpilombolo skulle heta den korpilomboloska korvsoppan. Så nu vet ni det.